söndag 20 oktober 2013

Kapitel 9

Söndag, 13 november 2011 Nadja
-Så bra att alla kunde komma idag eftersom det är Nadjas första träning och det är bra om hon får se vad ni andra har övat in, sa killen som nyss hade klivit in genom dörren.
-Vi ska också se till att gå igenom stegen med dig så att du kan grunderna till nästa pass, fortsatte han och tittade på mig för första gången.
Jag nickade bara som svar men han hade redan vänt sig om för att börja prata med några utav de andra dansarna.
Medan jag och Noel värmde upp började de andra gå igenom olika steg och rörelse som verkade en aning komplicerade. Noel sneglade på mig när jag såg bort mot de andra.
-Jag tror att du kommer att lära dig rätt snabbt, det ser ut som om du har det i dig, sa han och log snett mot mig.
-Jag hoppas det, sa jag och försökte att inte låta allt för osäker.
-Tack förresten, för att du tror på mig, mumlade jag tyst och log glatt mot honom.
Först fick jag bara sitta och se på samtidigt som de andra graciöst dansade framför mig. Jag förstod inte riktigt vitsen med det men efter ett tag tog Madam med mig till en annan del av den stora salen och började gå igenom allt så att jag visste vad skulle komma.
Det kändes riktigt bra faktiskt, vi gick snabbt igen om de steg jag redan kunde och jobbade lite längre med det jag inte kände till innan vi satte ihop allt till en helhet. Vi koncentrerade oss mest på den första akten och efter ett tag tyckte Madam att det var dags att kalla på Noel.
Han log när han kom gående mot oss, han strålade på sitt eget lilla vis. Inte alls så som Adrian brukade göra men han utstrålade någon slags värme. Gud vad jag saknade Adrian, jag hade inte tänkt på det förrän nu. Jag saknade honom så mycket så att det gjorde ont att tänka på det. Som tur var avbröts jag från mina tankar när hörde Noels lena röst.
-Vad var det jag sa? Jag visste att du skulle lära dig snabbt, hojtade han och gjorde några snabba piruetter innan han ställde sig framför mig och bugade. Sen tog han min hand och kysste den precis som i en utav scenerna.
Jag tittade förvånat på honom med stora ögon och kunde inte låta bli att le åt hans fåniga beteende. Madam harklade sig och jag drog generat åt mig min något skakande hand.
-Så jag ser att någon har övat i alla fall, sa hon sarkastiskt innan hon gick igenom hur vi skulle göra nu när vi var två som skulle dansa.
Som tur var så var Noel van och rörde sig lätt bredvid mig. Däremot gick det inte riktigt lika bra för mig som fortfarande kände mig en aning skakis efter hans beröring plus det faktum att jag inte var van vid att dansa med någon annan så tätt in på. Vi krockade någon gång men Noel bara skrattade bort det som om ingenting hade hänt, och så höll vi på tills träningen var slut. Madam tyckte bara att vi skulle köra ett pass idag så att jag kunde åka hem sen och gå igenom allt i lugn och ro tills imorgon då det var dags igen.
På tåget hem satt jag tänkte på Noel och hur graciöst han förde sig, jag hade kommit på mig själv flera gånger under träningen med att stå och stirra på honom och det såg nästan ut som om han svävade fram. Han var ett antal år äldre än jag, inte för att jag hade en aning om hur många men han var definitivt över tjugo så jag kunde inte förstå hur han kunde röra sig så, som att tyngdkraften inte tryckte ner honom mot marken som den gjorde med alla andra.
När jag sedan slumrade till med huvudet mot den kalla fönster rutan, kunde jag se hur han flög fram mot mig och tog min hand och gav den en kyss. Samma scen spelades upp om och om igen tills tåget saktade in och det var dags för mig att kliva av.
(Bilderna är tagna ifrå We heart it.)

OBS! Namnbyte! Jag har ändrat så att killen jag kallade Noa heter Noel. Hoppas detta inte ledde till någon större förvirring :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar