Det dröjde inte länge innan det var dags för den första träningen. Jag var inte van vid att träna på söndagar, det brukade vara min lediga dag men eftersom det var drygt en månad kvar tills premiären behövde jag träna stenhårt.
Madam hade till och med skickat med ett papper hem som mina föräldrar behövde skriva under så att jag kunde ta ledigt från skolan tills alla föreställningar var över. Mamma hade varit jätte stolt över att jag skulle få dansa på en sådan stor scen men hon var inte helt nöjd med tanken på att jag skulle vara borta från skolan i en hel månad. Men tillslut skrev både hon och pappa under med kravet att lärarna skulle skicka med mig uppgifter att göra mellan passen. Jag hade bara varit på den nya skolan i några enstaka dagar och skulle redan ta ledigt, man skulle väl kunna säga att jag försvann lika fort som jag kom.
Jag måste säga att jag var rätt nervös när jag gick till träningen. Dels för att alla andra kanske skulle vara mycket bättre än mig men också för att jag skulle göra bort mig. Jag hade ju trots allt inte tränat ett dugg på de där stegen medan de andra hade börjat träna för ett år sedan.
Gatan var öde, inte en människa syntes till. I husen runtomkring låg en massa industrier, alla som jobbade där låg antagligen fortfarande i sängen och njöt utav en jobbfri dag.
Jag öppnade dörren till dansskolan, som låg i ett gammalt slitet tegelhus. Tjejen i receptionen hälsade glatt på mig samtidigt som hon pratade i en telefon som hon höll fast mellan huvudet och axeln så att hon kunde anteckna. Jag kände igen henne, hon brukade jobba där ibland för att få in lite extra pengar.
Sedan fortsatte jag upp för trappan, det gick inte särskilt snabbt eftersom jag drog fötterna efter mig. Trappstegen knarrade och längre ner i trappan hörde jag hur någon började småspringa uppåt, det tog inte lång tid innan personen kom ikapp mig. Personen flåsade ansträngt när vi tillslut nådde toppen av trappan och jag vände mig om för att se vem det var.
En kille med brunt rufsigt hår stod framför mig. Han drog handen genom håret i ett försök att få någorlunda styr på det men det gjorde ingen vidare skillnad. Hans rådjursbruna ögon glittrade när han sträckte fram handen för att hälsa.
-Noel, sa han kort men med mina öron lät det mer som om han nyss hade sjungit världens vackraste låt.
Jag var helt stum när han fortsatte med sin sammets lena röst.
-Jag antar att det är du som är den nya Clara?
Som tur var fick jag bukt på mina läppar och lyckades röra dem så pass att det kom ut något som liknade ord.
-Då gissade du rätt, men jag skulle föredra att bli kallad Nadja, sa jag och smålog över hur fånigt jag betedde mig.
-Okej, det ska bli, skrattade han glatt och höll upp dörren till danssalen för mig.
Jag tackade artigt och såg in på fem stretchande dansare som alla tittade nyfiket på mig. Noel trängde sig för bi mig och fångade allas uppmärksamhet genom att klappa med händerna som någon slags lärare som ville få ordning på sin stökiga klass.
-Detta är vår nya Clara, men kalla henne Nadja, sa han uppfordrande och blinkade mot mig.
Alla kom fram och presenterade sig och berättade vilka roller de hade. Det visade sig att alla hade någon utav de ”viktigare” rollerna.
Lite senare öppnades dörren på nytt och alla vände sig mot den när Madam och en yngre kille klev in i rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar