Madam tittade noga på mig, följde varenda liten rörelse jag gjorde. Koncentrationen var total och i den stunden hade nog i stort sett vad som helst kunnat hända utan att jag la märket till det. Jag såg framför mig hur världen rasade samman som den gör i vissa filmer, hur marken försvann under mina dansande fötter och jag kunde inte låta bli att småle åt min vilda fantasi. Samtidigt stannade musiken upp och Madam tittade strängt på mig och korrigerade någon detalj i ett steg jag hade gjort fel när min hjärna hade försvunnit in i andra tankar. Sen startade musiken igen och jag var extra noga med att sträcka på både ben och armar så att de kom i rätt position.
När den sista tonen
tonade ut gjorde Madam en gest som betydde att det var dags för
vattenpaus. Jag gick mot väskan och rotade runt ett tag innan jag
fann vattenflaskan som tydligen hade läckt och blött ner några
papper vi fått i läxa.
-Fan, vad ska jag
göra nu då, tänkte jag för mig själv och svor en lång ramsa för
mig själv. Det var i stunder som den här jag önskade att jag gick i min gamla klass, så att jag snabbt kunde springa hem till Adrian efter träningen och kopiera han papper.
Madam kom fram till
mig och räckte mig ett papper, hon lät mig läsa igenom det innan
hon sa något.
Det handlade om en
balettföreställning, eller rättare sagt Nötknäpparen som skulle
äga rum på Lincoln Center, några dagar innan julafton.-Det kommer krävas mycket utav dig, men jag och koreografen har beslutat att vi vill att du ska dansa som Clara.
Hennes röst var bestämd och jag förstod att jag inte hade något val. Inte för att jag inte ville, det var en stor ära men det skulle krävas så oerhört mycket och jag visste inte ens om jag var hälften så bra som man borde vara för att få dansa på den scenen. Plus det faktum att det bara var en dryg månad kvar till premiär, hur skulle jag hinna lära mig alla stegen?
Hon studerade mig med en blick som fick mig att tro att hon kunde läsa mina tankar.
-Det här är en stor chans för dig, och du kommer att få turen att dansa med väldigt duktiga dansare. Jag är säker på att du kommer att gilla Noel som dansar rollen som nötknäpparen. Förresten bad han mig att hälsa att han såg fram emot att få dansa med dig , sa hon och tittade uppfordrande på mig.
-Okej, jag gör det, sa jag och sprack upp i ett leende, jag kunde inte fatta att jag skulle dansa på en utav New Yorks största scener. Allt jag ville göra vad att hoppa runt och skrika så glad var jag men jag var tvungen att behärska mig annars kanske Madam skulle tro att jag inte var redo för det än.
Madam log nöjt fast hon försökte att dölja det, men under hennes svala fasad lyste hennes ögon ikapp med solen.
-Men varför fick
jag inte förfrågan tidigare, detta är ju något som kräver flera
månader utav träning? undrade jag en smula nyfiket.
-Tjejen som hade
rollen innan dig råkade ut för en skada i foten under en träning
och i bästa fall dröjer det inte mer en ett år innan hon är
tillbaka men vi vet inte säkert. I värsta fall betyder denna skadan
slutet på hennes karriär, svarade hon sorgset och mötte min blick.Detta påminde mig återigen om hur fort det kan gå när man mister sin chans, det behöver inte ta mer än en millisekund också är den som bortblåst.
Lite senare studsade
jag ner för trapporna i det gamla huset som dansskolan låg i, jag
sprang ut på gatan och höll nästan på att halka på en isfläck.
Jag kunde inte låta bli att skratta, hade turen vänt? Gick det här
vägen så skulle jag ha en mycket större chans att komma in på
Juilliard senare. Jag gav ifrån mig ett lyckovrål och folket på
gatan måste trott att jag var tokig som jag höll på men jag
bestämde mig för att inte bry mig.
(Bilderna är tagna ifrån We heart it.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar