Kapitel 9

Miriam

Nu hade det gått en hel vecka sen jag kom hit. Jag trivdes rätt bra faktiskt och kände mig gladare än vad jag hade gjort på länge. Mycket hade nog med Ludvig att göra, han hade fått mig att skratta redan första dagen i skolan och så mycket hade jag nog inte skrattat på det senaste halvåret. Det var som att en tyngd hade försvunnit från mitt bröst och nu kunde jag äntligen vara mig själv igen.

Det var sent på lördags eftermiddagen när jag trampade iväg på min cykel. Jag skulle möta upp Stella och Julia vid en utav stadens alla biografer. Vi skulle se ”Water for Elephants”. Det skulle bli skönt att hänga med några tjejer för omväxlingens skull, jag hade umgåtts en hel del med Ludvig under veckan och nu kände jag för lite kvinnligt sällskap.

-Där är du ju, hojtade Stella när hon fick syn på mig.

-Vi tänkte precis ringa dig, filmen börjar ju snart, skällde hon.

Jag bara skrattade åt henne och drog in henne i biografen.

-Du låter som min mamma, retades jag, men hon bara fnös.

-Kanske det, men nån måste ju se till att du kommer i tid, muttrade hon surt.

Vi hämtade ut våra biljetter och köpte godis och en stor popcorn i kassan. Vad vore en bio utan popcorn?! Inte mycket enligt mig.

Sen letade vi upp våra platser och satte oss, jag hade hört att filmen skulle vara väldigt bra så jag hade höga förväntningar. Efter en stunds väntan skruvades ljuset ned och reklamen började rulla. Det var något speciellt med att se reklamen på bio, det hör till liksom. Och sen blev allt svart igen innan den riktiga filmen satte igång. Publiken lystes upp av olika färger och man hörde hur någon prasslade med en godispåse. Filmen var bättre än vad jag hade trott fast mina höga förväntningar. Stella som var vad man brukar kalla för hopplös romantiker blev överlycklig när de tillslut fick varandra och de kunde leva lyckliga i alla sina dagar utan att den hemska cirkusdirektören förstörde för dem, jag tror till och med att hon fällde en tår. Jag blev också glad när de äntligen fann varandra men jag är inte typen som gråter på grund utav en film, som ni vet krävs det oftast lite mer.

 När eftertexterna började rulla tog vi på oss våra jackor och gick ut på gatan.

-Jaha, nån som känner för att käka pizza? frågade Stella.

-Visst, det vore gott, sa jag och blev genast sugen på kebabpizza.

-Sure, skrattade Julia när hon såg min min.

-Vad är det? fräste jag.

-Du dreglar, skrattade hon.

Jag torkade mig genast om munnen och det fick henne bara att skratta ännu mer. När hennes skrattattack hade lagt sig cyklade vi till pizzerian som hade stadens godaste pizzor enligt Stella och jag kan bara hålla med. Min pizza var gudomlig, så jag bestämde mig för att jag i framtiden enbart skulle köpa pizza här och ingen annanstans. Lokalen var mysig och hade många rum. Inredningen var italiensk vilket inte var så konstigt eftersom ägaren hade sina rötter där.

Jag smuttade på min cola samtidigt som vi pratade om hur bra filmen hade varit och lite annat smått och gott. Snart ledde samtalet in på killar, först var det väl mest om snygga kändisar men sen blev det mer prat om killarna på skolan.

-Så var är killarna snyggast, här eller på din förra skola? ville Julia veta.

Jag tänkte lite, killarna på min förra skola hade jag känt sedan vi gick i förskolan så jag skulle inte kunna se någon utav dem som min pojkvän, men sen kan jag ju inte direkt säga att de såg dåliga ut heller. Jag kom ihåg att jag hade tyckt att en kille som gick i klassen över mig var rätt snygg, men han la aldrig märket till mig, jag tror inte ens att vi hade pratat med varandra.

-Jag måste nog säga att de är snyggare här, sa jag efter en stunds övervägande.

-Så vem tycker du är snyggast? undrade Stella nyfiket.

-Ludvig, sa jag osäkert eftersom jag inte visste om jag kunde lita på dem än. Men det fick bära eller brista.

-Bra val, men jag måste nog säga att jag tycker att Jocke är snyggare, sa Stella.

-Hon har gillat honom sen vi började i samma klass i sexan, informerade Julia mig.

-Har jag ju inte! invände Stella men man såg på henne att det Julia hade sagt var sant.

-Vem är han, jag känner inte igen namnet? undrade jag.

-Han var i skolan dagen då du började men sen blev han sjuk, influensan eller något, förklarade Stella.

-Sådan koll du har, retades jag.

-Skratta du, men om några år gifter vi oss, skojade hon.

Det var den bästa tjejkvällen jag hade haft på väldigt väldigt länge, jag hade nästan glömt hur roligt man kunde ha när man träffades och käkade pizza och som idag såg på bio.

Vi hade suttit rätt länge på pizzerian så till slut fick de säga till oss att det var dags för stängning så vi hade cyklat hem var och en till sig. Men vi bestämde att vi skulle göra om det så snart som möjligt. Det var skönt att känna sig som en i gänget och nu litade jag på dem för det mesta, jag tänkte i alla fall vänta med att berätta varför vi flyttade hit. Men det skadade ju inte att de visste att jag gillade Ludvig, det var ju bara kul att ha några att prata med det om.



Som av en händelse stötte jag på Ludvig på vägen hem. Han gick längs gatan, säkert på väg hem från någon kompis.

-Hej, vad gör du ute vid den här tiden på dygnet? undrade han.

-Jag är inte ett litet barn längre, så det ska du skita i, sa jag surt.

-Jag tycker bara att du borde tänka på att du inte bor i någon småstad längre, det finns faktiskt skumma typer här, varnade han.

-Det är lugnt, jag har ju dig, sa jag för att få honom att mjukna.

Han muttrade något ohörbart till svar, men blev genast lite gladare.

-Vad har du hittat på då? frågade han nyfiket.

-Jag har varit på bio och käkat pizza med några kompisar, svarade jag.

-Aha, vad synd. Jag som hade tänkt att fråga om du ville hänga med mig hem och kolla på en film, sa han dystert.

-Det är lugnt, jag kan se en till, men bara om jag får välja vilken, sa jag listigt.

-Okej, bara det inte blir någon snyftare, skrattade han.

-Det är inte direkt vad jag brukar titta på, jag har fått så att det räcker i verkliga livet, suckade jag och gav honom ett sorgset leende.

Ludvig

Jag la ena armen om henne för att trösta henne. Typiskt mig att få henne att tänka på det igen. Hur korkad får man vara egentligen?!

Vi gick så hela vägen hem till mig, jag njöt av att få vara nära henne och känna doften av hennes hår. När vi väl var framme, visade jag henne vårat filmskåp.

-Wow, sa hon och gapade.

-Det blir en del när man är tre barn i huset och ingen av de är i samma ålder, förklarade jag.

Mina två systrar var tolv och tio, så de skiljde fem år mellan mig och Sara som var äldst av dem.

Under tiden hon valde film fixade jag te och popcorn, fast jag var rätt säker på att hon redan hade ätit det. Sen tog jag fram några filtar och tände några ljus.

-Vad mysigt du har gjort det, sa hon glatt och tittade sig omkring.

-Åh, popcorn! nästan skrek hon när jag kom med en bricka.

-Jag visste inte om du ville ha, men jag chansade, förklarade jag.

-Då tog du rätt, man kan aldrig äta för mycket popcorn, skrattade hon.

-Så vad blev det för film? frågade jag.

-Det får du se, sa hon och log busigt samtidigt som hon klickade på play.

Det blev ”Just go with it”, det var en väldigt rolig film så vi skrattade mycket. Under första delen utav filmen satt vi med ungefär med en halv meters mellanrum men när det hade gått kanske 20 minuter av filmen kröp hon upp tätt intill mig och la sitt huvud mot min axel, tillslut vågade jag lägga min ena arm runt henne. Jag måste erkänna att det var svårt att koncentrera sig på filmen när hon satt så nära mig. Innan filmen var slut hörde jag hur hon började andas allt långsammare och djupare och tillslut märkte jag att hon hade somnat. Jag stängde av tv:n och lyfte försiktigt min arm så att jag kunde resa mig upp utan att hon skulle vakna. Sen hämtade jag en utav filtarna och la den över henne och sen smög jag ut ur rummet. Det var inte lönt att väcka henne klockan var redan två på natten och jag gissade att hennes föräldrar visste att hon skulle se på film hos mig annars borde de ha reagerat för länge sedan. Jag borstade tänderna och kröp ned i min svala säng och släckte lampan. Det kändes konstigt att veta att hon sov i min soffa i rummet bredvid.

(bilderna kommer ifrån we heart it)