Kapitel 13

Miriam

Jag tittade mig omkring, var höll Ludvig och resten av min klass hus? Jag stod mitt i folkmängden utanför kyrkan, det var skolavslutning och alla var uppklädda. Själv hade jag på mig en puderrosa klänning, kjolen var längre därbak och var i ett tunt tyg och överdelen var broderad. Skorna hade hyfsat höga klackar och var vita med små blommor på. Håret hade jag lockat också hade jag flätat en fläta som bildade ett diadem strax ovanför hårfästet.

Tillslut hittade jag dem, de stod jämte en björk en bit bort. Ludvig stod och pratade med sina vänner och blev genast tyst när han fick syn på mig, han bara gapade. Jag kände hur jag började rodna och mina kinder blev allt rödare.

-Hej, min solstråle, log han när jag äntligen hade kommit fram till honom. Han kysste mig mjuk och la sina händer runt min midja.

-Vad fin du är, viskade han kärleksfullt i mitt öra.

-Du med, viskade jag tillbaka och gav honom en smällkyss på munnen innan jag gick bort för att prata med Stella och Julia som precis hade kommit.

Vi pratade om vad vi hade på oss och i vilken butik vi hade köpt allt i, Stella var jättefin i sin ljusblågrå klänning som hade precis samma färg som hennes ögon. Julia hade på sig en naturvit klänning på sig och med hennes långa blonda hår såg hon ut som en ängel. En varm sommarbris smekte våra ansikten och fick våra hår att leka i vinden. Snart var det sommar!

Ludvig

Prästen predikade och därefter drog rektorn samma tal som han hade gjort i åratal. Han höll på i vad jag skulle kalla en evighet och man kände hur spänningen ökade, det var som att alla stod på en startlinje och snart gick startskottet.

Själv var jag sjukt spänd, det fanns så mycket jag ville göra, höjdpunkten skulle ändå bli Miriams födelsedag som var om några veckor. Jag hade kommit på den perfekta present, frågan var bara om hon tyckte likadant. Den var väldigt dyr så jag hade fått jobba extra på restaurangen, där jag jobbade som servitris. Det var ett bra jobb för att det var lätt att få några extra kronor i dricks om man bara la på lite charm.

Rektorn fortsatte att prata om hur duktiga vi hade varit under året och om hur stolt han var. Jag mötte Miriams blick och gjorde ett tecken med handen som visade att han visst aldrig kunde sluta prata. Hon sken upp som en sol och var tvungen att lägga händerna för munnen för att inte bryta ut i skratt, jag började nästan också att skratta när jag såg hennes reaktion. Vår lärare vände sig om i bänkraden framför oss och tittade surt på mig medan han gjorde shhh... tecknet åt oss båda, vilket bara fick oss att skratta ännu mer.

När rektorn äntligen var färdig och vi fick sluta, nästan sprang vi ut ur kyrkan. Vi fick våra betyg utav vår klassföreståndare. Jag öppnade det bruna kuvertet med darrande händer och läste snabbt igenom det. A i idrott! Fast det var väl egentligen ingen överraskning, resten var också godkänt. Två till A:n och åtta B:n och resten var C:n. Jag tog skolan på stort allvar och var därför inte nöjd med något som var under ett C, jag kunde inte hjälpa det, jag bara var sån. Miriam kikade på mina betyg över min axel.

-Det var ju grymt bra, viskade hon innan hon kysste mig ivrigt.

-Glad sommar, mumlade jag tillbaka och besvarade kyssen.

Vi båda blev väl antagligen lite för entusiastiska för efter ett tag knackade Stella mig på axeln och undrade om vi ville hänga med och fika.

Jag skjutsade Miriam på styret. Jag kände hur hon luktade sommar och drog in den numera välbekanta doften. Vi hamnade tillslut på ett café som låg nere vid hamnen, när alla hade beställt så gick vi ut och drog ihop två bord för att alla skulle få plats. Jag hamnade jämte Miriam på kanten mittemot satt Jocke och Stella, man såg på dem att det var något på gång mellan dem. Vad jag visste så hade Jocke gillat Stella i ett antal år och först nu när jag var tillsammans med hennes kompis vågade han visa det. Fast jag ska nog inte säga något med tanke på att om inte Miriam hade kysste mig den där kvällen så hade vi nog inte varit tillsammans vid det här laget.

Vi var ett bra gäng, mina gamla polare och Miriam med hennes vänner Stella och Julia. Hampus hade blivit tillsammans med Julia redan i vintras så vi hade egentligen varit ett gäng innan Miriam kom, fast vi hängde oftare ihop nu än innan. Sen var Sebbes flickvän Emelie från parallellklassen med också. Så vi var ett gäng som satt där i sommarvärmen och skrattade och firade att sommaren äntligen var här.

När Miriam gick på toaletten kläckte Stella sin idé om vad de skulle ge henne i födelsedagspresent.

-Hon har ju aldrig varit på Liseberg, så jag tänkte att vi kan ge henne en heldag där, viskade Stella, ivrig om att få höra vad vi andra tyckte om det.

-Bra idé! sa Julia som helt var med på det.

-Det skulle vara kul, men jag har redan en annan present till henne, förklarade jag.

-Vadå för något? ville tjejerna genast veta.

Jag log generat och sa att det fick bli en överraskning för dem också, jag var nämligen inte säker på om de visste något om Ronjas död. Det var bäst att hålla tyst så att jag inte försa mig, det där fick faktiskt Miriam berätta själv. De tittade misstänksamt på mig men fortsatte sedan att planera deras present tills de blev avbrutna av Miriam som kom tillbaka.

-Så varför blev ni så tysta då? undrade hon och tittade misstänksamt på oss.

-Asch, det var inget, försökte Julia, men Miriam tittade fortfarande vaksamt på oss när vi försökte byta samtalsämne. Men tillslut släppte hon det och hängde med i samtalet.

Vi bestämde oss för att dela på oss, alla ville göra olika saker så då skildes vi åt.

Som vanligt följde jag Miriam hem, hon gick jämte mig och jag ledde cykeln. Jag betraktade henne i smyg, hon var så vacker i sin somriga klänning, klackskorna hade åkt av för länge sedan. Hon hade klagat på skoskav och att hon inte gillade högklackat. Men jag tyckte att det passade henne, hennes ben blev plötsligt ännu längre och ståtligare och som vanligt så nästan dansade hon fram.

-Har du någonsin gått på dans? undrade jag nyfiket.

-Nej, varför undrar du? frågade hon förvånat.

-Asch, det var inget. Men du har aldrig tänkt börja på det heller? frågade jag.

-Nej, inte direkt, skrattade hon när hon hade tänkte efter ett tag.

Vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord, hon var alltid väldigt lätt att prata med, det var nästan svårt att låta bli.

Jag följde med henne in i köket.

-Vill du ha något att dricka? Undrade hon.

-Visst, det går bra med vad som helst, sa jag.

-Okej, då fixar jag Miriams special, skrattade hon och tog fram en stavmixer och en bunke. Sen letade hon fram frysta bär ur frysen och tog fram yoghurt ur kylskåpet. Jag tittade roat på henne när hon snurrade runt i köket för att ta fram och ställa tillbaka allt.

-Walla! sa hon när hon slutligen vände sig om med två smoothies i händerna och räckte den ena till mig.

-Mums! sa jag efter min första klunk.

Hon log nöjt mot mig och gav mig sedan en snabb kyss innan hon dansade ut i trädgården. Jag hängde efter henne och tillslut satte hon sig under det stora pilträdet vi dammen för att lapa sol. Jag slog mig ner jämte henne och när hon hade druckit upp sin smoothie la hon sig ner i gräset med huvudet i mitt knä. Hon tittade upp på mig med sina gröna kattögon och log ett utav sina vackraste leenden. Jag strök bort en hårslinga från hennes ögon och snurrade den runt mitt finger.

-Hur kunde jag klara mig utan dig? undrade jag och tänkte tillbaka på tiden innan Miriam flyttade hit, men kunde inte komma på något som hade betytt lika mycket som hon gjorde nu.

-Jag vet inte, du måste ha haft ett väldigt tråkigt liv, skrattade hon.

-Jag är ledsen men jag kan tyvärr inte säga samma sak om dig, retades hon och brottade ner mig i gräset där hon precis hade legat. Hon lutade sig ner och kysste mig ömt, hennes hår kittlade mig på halsen och jag kunde inte hålla tillbaka ett skratt.

-Vad är det? frågade hon förvånad över mitt plötsliga skratt.

-Ditt hår, flämtade jag innan jag plötsligt fick allt hennes hår i ansiktet.

-Hörru! Det där var inte schyst, skrattade jag och lyfte upp henne på axeln.

-Nej! Ludvig, snälla gör det inte, skrek hon när hon såg vart jag var på väg.

Jag snurrade henne ett halvt varv så att hennes huvud var det som var närmast vattenytan. Lite av hennes hår hade redan hunnit bli blött. Jag stod med vatten upp till knäna när jag började doppa resten av det och en bit av hennes ansikte, men jag var noga med att hon kunde andas. Så började hon skvätta upp vatten på mig med hjälp utav sina fria armar. Av en ren försvarsmekanism så släppte jag hennes och hela hon åkte i dammen. När hon kom upp ur vattnet började hon skvätta ner mig och vi betedde oss som två små barn. Båda blev genom blöta men var lika glada för det. Hon gjorde några försök med att putta i mig i vattnet men lyckades inte, jag var för stark. Istället tog jag tag om hennes midja och lyfte upp henne och snurrade några varv innan jag böjde mig fram och kysste henne passionerat. Hon besvarade kyssen ivrigt.

(bilderna är tagna från we heart it)