lördag 20 april 2013

Kapitel 14

Miriam
Solen stekte och jag låg utsträckt på min handduk med tårna i sanden, som var skållhet. Julia och Stella låg jämte mig på varsin sida. Jag kisade genom mina Ray-Ban solglasögon mot cyklarna. Skulle inte killarna vara här nu?

-Kommer de inte snart? Gnällde Stella.
-Saknar du redan Jocke? Ni sågs ju senast i morse, retades jag.
-Klart jag gör, sa hon och tittade längtansfullt mot cyklarna.
Snacka om nykära. De hade sovit över hos Jocke, de passade på nu när hans föräldrar var bortresta.
Stella och Jocke hade också blivit tillsammans vid det här laget, vi var redan inne på tredje veckan på sommarlovet. Herre gud, vad tiden går snabbt!

Imorgon fyller jag sjutton, tänkte jag panikslaget. Det är ju inte klokt, vid den här tiden förra året bodde jag i en helt annan stad och hade inte en aning om vilka underbara människor som bodde fyra timmar bort. Inte heller hade jag haft en aning om vad som skulle hända, men ibland är det tur att man inte kan se in i framtiden.
Plötsligt när jag låg där djupt försjunken i tankar kände jag hur något vått och iskallt träffade min bara mage. Jag skrek till och kom snabbt upp på fötter. När jag tittade upp såg hur killarna låg i gräset och vred sig av skratt. Alla tre med varsin vattenflaska i händerna. Stella och Julia hade tydligen blivit utsatta för samma sak för de hade också hoppat upp och stod nu och glodde surt på killarna som kippade efter luft mellan skrattanfallen. Men rätt var det var så fick Julia en idé. Hon sprang fram till en vattenledning med slang som var till för att man skulle kunna tvätta av sig och det var precis vad killarna behövde, enligt oss. Jag hjälpte henne att vrida på medan hon riktade slangen mot killarna som tydligen inte hade lagt märket till vad vi höll på med. De flög upp som skjutna ur kanoner och nu var det vår tur att skratta så att vi inte fick luft.
-Den som skrattar bäst, skrattar sist, var det ända Julia fick fram mellan skrattattackerna.
-Vi får väl se, muttrade Hampus surt.
Innan jag hann att reagera så hade Ludvig, i några snabba kliv hunnit fram till mig och plötsligt så hade han sina händer runt min midja och slängde snabbt och lätt upp mig på ena axeln. Och så kom en repris på vårat vattenkrig som vi hade i dammen för några veckor sedan, som numera kändes väldigt avlägset. Skillnaden var bara att vi nu var några fler som skvätte vatten och skrek som galningar när vi blev genomblöta, de andra som var på stranden tittade irriterat på oss men vi brydde oss. Lite kul kunde man väl ändå få ha, eller? Det var ju sommar då är det meningen att man ska ha kul.

När vi hade lekt färdigt gick vi tillbaka och la oss vi våra handdukar för att pusta ut. Och Stella och Jocke fick i uppgift att gå till kiosken och köpa glass åt oss andra efter våra väldigt noggranna beställningar. Vi låg där och njöt av solen och just då kändes det som att den här sommaren aldrig skulle ta slut.
(Bilderna är tagna från we heart it.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar