Kapitel 1

Fredag, 4 november 2011 Nadja
Jag gick till träningen som vanligt och satt och knöt på mig skorna samtidigt som Madam Lemoine kom in i danssalen. Hon hälsade svalt innan hon fortsatte till ljudanläggningen. Jag följde henne med blicken, speglarna gjorde så att jag kunde se henne i olika vinklar. Hennes smala kropp nästan flög fram. Hennes rörelser var graciösa och hennes ansikte var stramt och en smula strängt, men hon såg lika lugn ut som alltid. Jag beundrade henne för det, men jag visste att en dag skulle jag också se ut sådär, det var liksom ett utav kraven för att lyckas.
Jag ställde mig vid ett utav de stora fönsterna för att stretcha. Det var väldigt noga, annars kunde man lätt sträcka sig eller råka ut för någon annan skada och då kunde allt vara över på bara några sekunder.
Långt där nere på gatan sprang människor runt kors och tvärs, alla på väg någonstans. De såg ut som små myror här uppifrån. Många korsade vägen för arga taxichaufförer som tutade ilsket i sina gula taxibilar. Långt där borta vid horisonten skymtade jag havet som under den här årstiden såg väldigt trist ut. Allt såg liksom grått ut, som om staden låg i dvala. Men så fort det blev mörkt så lystes allt upp utav miljontals lampor och då var det som om allt fick liv igen.

Jag vaknade snabbt upp ur mina tankar när Madam harklade sig och tog fram en gammal vinyl från hennes skivsamling. Jag trodde att jag skulle explodera av nyfikenhet. Vad skulle jag få dansa till idag? Tonerna av ett piano letade sig ut i rummet och jag tog ett djupt andetag och kände in musiken. Sakta gick jag fram och ställde mig mitt i rummet, Madam instruerade mig steg för steg. Jag kände hur kroppen röde sig i takt till musiken, varje rörelse var noga uttänkt och krävde full koncentration.

Madam log belåtet, nöjd över vad jag hade presterat idag. Hon skulle aldrig erkänna det om jag frågade men det räckte med den där gesten för att jag skulle förstå. Hon ville inte att jag skulle nöja mig med hur bra jag var nu, nej hon ville att jag hela tiden skulle vilja utvecklas och bli bättre. Men jag hade känt henne så länge nu så att jag visste allt detta, och det var inte svårt för mig att se när hon var nöjd eller inte.

 

Just då hade allt varit som vanligt, jag levde i min lilla drömvärld och allt var bra. Då visste jag vad som var mitt mål och vad som krävdes för att komma dit.

Jag hade börjat på balett när jag var fem och tränat stenhårt för att komma dit där jag var idag. Min dröm var att komma in på Juilliard och efter mina år där utvecklas till en av världens mest berömda ballerinor. Den 4 november 2011 var jag sexton år och ungefär ett och ett halvt år ifrån min dröm, men samma dag gick min dröm i tusen bitar.

(Bilderna är ifrån we heart it.)