Det var kyligt ute när jag skyndade mig hem från träningen. Danssalen låg bara några kvarter ifrån lägenheten som jag och min familj bodde i men den ruggiga kylan hann ändå krypa in under jackan. Men jag skuttade glatt hem på New Yorks snöklädda gator, nöjd med dagens resultat. Vintern hade kommit tidigt i år vilket retade mig, jag avskydde kyla, fast ikväll var jag för glad för att bry mig.
Jag tog hissen upp till vår våning och hälsade glatt på den gamla tanten med svart färgat hår och piercing i tungan som bor mitt emot oss. Hon verkade alltid ta fel när det gällde modet, förra veckan kom hon i storblommig blus och utsvängda byxor, stackarn. Någon gång hade jag funderat på om jag inte skulle skicka in en utav mammas modetidningar i hennes brevinkast, men det hade aldrig blivit av. Och det hade kanske hade varit lite väl elakt.
Jag
öppnade dörren till vår lägenhet och tog av mig ytterkläderna
innan jag kilade vidare till köket för att se om maten var färdig,
jag var alltid vrålhungrig efter ett träningspass.
-Hej!
tjoade jag glatt men tystnade snabbt när jag kände av den sorgsna
stämningen i rummet. Pappa satt vid köksbordet med huvudet i
händerna, antagligen för att dölja att han grät. Mamma stod vid
fönstret och såg frånvarande ut, sakta ringlade en tår ner för
hennes kind som sedan landa på golvet och bildade en blöt fläck.
Stämningen skrämde mig, vad hade hänt? Hade någon dött? Min lillebror på sex år satt uppflugen på en stol och lutade sig emot väggen. Han såg livrädd ut, tydligen var inte han heller van vid att se mamma och pappa så ledsna. Jag gick fram till honom och lyfte upp honom, gav honom en bamsekram innan jag satte ner honom i mitt knä. Mamma och pappa rörde inte en min.
-Vad har hänt? frågade jag förvirrat.
De fortsatte att vara tysta, men sedan hörde jag hur mamma suckade tungt innan hon började.
-Er pappa har som så många andra mist jobbet. Företaget hade inte har råd att betala ut lön till alla så det är många som har avskedats. Så nu har vi inte längre råd med den här lägenheten och vi blir tvungna att flytta så snart som möjligt, snyftade hon.
Alla tre tittade chokat upp när pappa reste sig från bordet och smällde näven i väggen innan han fortsatte in i deras sovrum och smällde igen dörren med en hög smäll. Då började min lillebror stor- tjuta och jag försökte trösta honom, vilket var näst intill omöjligt.
-Allt kommer att bli bra, viskade jag och strök med handen över hans mörka lockiga hår.
Just då visste jag inte ens om jag trodde på det själv, jag hade insett att jag kanske aldrig skulle nå min dröm.
_________________________________________________________________________________________________
Som ni kanske har märkt har jag börjat på en ny novell nu. Jag har redan gjort en kortare variant men jag tänkte göra en längre att lägga upp här på bloggen så att ni får lite mer att läsa än bara två och en halv sida. Som ni ser blir kanske inte alla kapitel så långa men då blir det lättare för mig att blogga oftare så jag hoppas ni inte har något emot det. Hoppas ni gillar den och kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar